"Skydd är inte skydd om det inte är långsiktigt"

Av: Elin Götmark

talesperson i föreningen Skydda Skogen.

Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF Skogsägarna, tar tag i en angelägen diskussion om mängden skyddad skog i Sverige. Bakgrunden är Sveriges miljömål och naturvårdsforskning som visar att ca 20 procent av skogen måste skyddas för att rädda den biologiska mångfalden. Skogsnäringen och miljörörelsen är inte överens om hur mycket som är skyddat, och för den oinvigda kan debatten verka snårig.

Enligt officiell statistik är totalt 7,5 procent av all skog skyddad i reservat eller liknande, inklusive impediment (improduktiv skog, till exempel hällmarker eller glesbevuxna myrar). 51 procent av skogen i den fjällnära regionen är skyddad på detta sätt, men i den produktiva skogen är det bara 4 procent, varav endast 2 procent nedanför fjällnära-gränsen. Storskaligt skogsbruk är också förbjudet i all improduktiv skog, även om man fortfarande får hugga i liten skala. Detta är alla överens om. Var går skiljelinjerna?

1)

Ska markägarnas frivilliga avsättningar räknas som skyddad skog? Ja, säger Lindén (och resten av skogsnäringen). Ja, säger vi också – så snart avsättningarnas skydd blir långsiktigt och kvalitetssäkrat. Som det är nu kan ägaren prioritera om eller sälja skogen när hen vill. Frivilliga avsättningar behöver registreras av en myndighet och kontrolleras på kvalitet och kvantitet med stickprover, och offentliggöras så att allmänheten kan granska dem.

2)

Ska generell hänsyn på hyggen räknas som skyddad skog? Ja, säger Lindén  (och resten av skogsnäringen). Nej, säger vi. Forskningen som visar att cirka 20 procent av skogen behöver undantas från skogsbruk utgår från att allt skogsbruk utanför de skyddade områdena tar god generell miljöhänsyn (se rapport 4, 2010 från Skogsstyrelsen). Tyvärr visar Skogsstyrelsens egna undersökningar att en stor del av alla hyggen inte uppfyller lagens minimikrav på hänsyn, och det finns många exempel på att hyggeshänsyn inte alltid är så beständig. I ett domslut från i år i Sundsvalls kammarrätt (mål 3312-13) ville Sveaskog gå tillbaka och avverka en gammal kantzon åtta år efter avverkning, men fick avslag av rätten. Sveaskog fann tanken på att hänsynen skulle stå kvar under hela omloppsperioden "svindlande".

3)

Ja, säger skogsnäringen; nja, säger Lindén. Nej, säger vi.

Räcker det att titta på den totala mängden skyddad skog, utan att göra skillnad på produktiv och improduktiv skog? Ja, säger skogsnäringen; nja, säger Lindén. Nej, säger vi. Enligt Artdatabanken är det i den produktiva skogen som de flesta hotade skogsarter har sin huvudsakliga hemvist, vilket inte är så konstigt eftersom det är just den produktiva skogen som är hårdast brukad. Vi måste skydda proportionellt mycket av varje naturtyp (vilket vi också förbundit oss att göra i Nagoyaprotokollet), och göra det på landskapsnivå. Det betyder att produktiv skog inte kan ersättas med improduktiv, och att det i många landskap återstår att ge 18 procent av den produktiva skogen ett långsiktigt skydd. Bristen på samsyn här beror givetvis på att det ekonomiska värdet på produktiv skog är så mycket större än för improduktiv.

Vi i Sverige tror gärna att vi är bra på naturvård, men i själva verket ligger vi bara på 26:e plats bland EU:s länder när det kommer till arealen skyddad natur. Vi kan bättre.