Sena betalningar ger problem för företag

För drygt tre år sedan ändrades reglerna så att myndigheter ska vara skyldiga att betala sina fakturor inom 30 dagar, men företag ska kunna komma överens om längre betalningstider. Bakgrunden var ett EU-direktiv som går ut på att hindra sena betalning inom näringslivet.

Den kartläggning som näringsdepartement har gjort visar att den genomsnittliga avtalade betalningstiden i Sverige är 30 dagar, den varierar dock mellan olika branscher. Det betyder att avtalstiden ökat med tre dagar under de senaste tio åren. I många andra europeiska länder är dock avtalstiden och också den faktiska betalningstiden kortare än i Sverige. Och den skillnaden är en nackdel för de företag som konkurrerar på den europeiska marknaden, enligt utredningen.

Krav från stora företag

Enligt näringsdepartementet är den viktigaste förklaringen till långa avtalade betalningstider att företag i dominerande ställning kräver längre kredittider. Långa betalningstider och sena betalningar påverkar motpartens lönsamhet och likviditet, eftersom de måste ligga ute med pengar. I departementets undersökning anger vart tredje mikro- och småföretag att de långa betalningstiderna har mycket eller ganska stor betydelse för deras möjlighet att anställa fler.

Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S) är bekymrad över utvecklingen med de långa betaltiderna mellan stora och små företag.

­– Det är inte acceptabelt och innebär i förlängningen att de små företagens likviditet skadas, vilket innebär svårigheter för dem att expandera och anställa fler. Jag avser att återkomma inom kort med hur vi löser den här frågan, kommenterar Damberg i ett pressmeddelande.

Lösning: Inga avtal om längre tider

I nuläget vet man inte hur regeringen landar i frågan. Men tidigare har Socialdemokraterna tryck på sig för att få en tvingande regel om att alla fakturor mellan företag ska vara betalda inom 30 dagar. Under den förra mandatperioden pressade den S-ledda oppositionen genom två tillkännagivanden i riksdagen för att den dåvarande alliansregeringen skulle ta fram ett lagförslag med innebörden att det inte ska gå att förhandla om längre betalningstider än 30 dagar inom näringslivet.

Den dåvarande regeringen tog fram ett sådant förslag i en promemoria våren 2013. Men det ledde inte fram till något skarpt lagförslag. Ett skäl till detta var att remissinstanserna inom näringslivet var splittrade.

I vissa branscher har underleverantörer stora problem med långa betalningstider.  Och bland underleverantörer i fordonsindustrin välkomnade man därför förslaget om en tvingade regel om 30 dagars maximal betalningstid – lika för alla och utan undantag.

Två sidor av myntet

Men i andra branscher finns ett behov av att kunna avtala om längre tider och betala först när en vara har sålts.  Längre betalningstid kan också vara en lösning för de företag som inte får krediter hos bankerna. Och det var ett skäl till att Svensk Handel och Svenskt Näringsliv motsatte sig en tvingade regel – avtalsfrihet ska gälla ansåg de.

För den rödgröna regeringen handlar det om att lösa samma konflikt som för den förra alliansregeringen. Å ena sidan ska man motverka sena betalningar och långa betalningstider som i värsta fall kan sätta ett företag på obestånd.  Å andra sidan ska avtalsfriheten värnas och de företag som har behov av längre betalningstider för sina överlevnad får inte drabbas.