Så stora är förändringarna i nya utsläppshandeln

EU. Det ”svenska förslaget” för upprensning kan ge störst effekt när den överfyllda utsläppshandeln ska komma på rätt köl framöver.

Utsläppshandeln ETS i EU fick ny fart i veckan i samband med att översynen inför åren 2021-2030 nu i praktiken är klar. Till stor del är det åtgärderna för att städa upp som lyfts fram som stora framgångar med kompromissen som lagstiftarna kunde enas om klockan 03:40 på torsdagsmorgonen.

Alltsedan finanskrisen dras unionen med ett överskott som gör att den som behöver köpa mer utsläppsrätter knappast behöver oroa sig för tunga utgifter. Men nu kan det bli andra bullar på den marknad som omfattar nära hälften av EU:s utsläpp. Efter att lagstiftarna i ett första steg år 2015 beslutat om att inrätta en marknadsstabilitetsreserv som ska dammsuga upp och låsa in överskottet, så förstärks nu storstädningen ordentligt. Det förväntas få stora effekter på priset redan under de närmsta åren. Priset, som nu rör sig kring åtta euro, förväntas stiga till runt 25-30 euro år 2023.

Åtgärden, som initialt presenterats av Sverige i ministerrådsförhandlingarna, innebär i sin slutform att reservens dammsugning av överskottet på utsläppshandeln fördubblas under åren 2019 - 2023. Därefter kommer också reserven att tömmas kontinuerligt – genom att utsläppen annulleras och skrotas från fortsatt handel. Enligt analyser innebär åtgärden att tre miljarder utsläppsrätter kommer att tas bort under perioden, vilket skulle bli den enskilt största förändringen på marknaden. Totalt är det omkring 15 miljarder utsläppsrätter som finns att tillgå under tioårsperioden.

– Från början var det inte ens så att partierna i parlamentet ville röra reserven, eftersom den precis kommit på plats. Men sen kom dels industriutskottet och ministerrådet fram med förslag på ytterligare rensning, vilket känns väldigt bra så här i efterhand, säger Hanna Stenegren, assisterande programchef på tankesmedjan Fores och tidigare assistent till Fredrick Federley (C), som fört fram industriutskottets position i förhandlingarna.

Guteland: Det går inte tillräckligt snabbt

Men det är främst just reglerna för 2021-2030 som är kärnan i förra veckans uppgörelse. I och med att EU behöver utöka sina ansträngningar för att faktiskt stå för sin del i de globala klimatarbetet så fanns det förhoppningar om att öka farten på den takt med vilket utsläppsutrymmet minskas varje år. Men de grusades – och det blev förslaget på 2,2 procents nedtrappning som gick igenom. Det gick dock igenom en öppning för öka farten år 2024 i samband med att EU:s bud till Parisavtalet ska lämnas in.
– Jag hoppades att vi kunde kommit längre här. Det handlar ju ändå om hur mycket vi anstränger oss för att få ner utsläppen varje år. Det hade hjälpt marknaden, givit ett högre utsläppspris och det hade lagt oss mycket närmre Parismålet, säger Jytte Guteland (S) till Altinget, som representerade sin politiska grupp i de avslutande trilogförhandlingarna.

Inför slutsamtalen var det främst ett fokus på frågan om hur och om kolkraft i Östeuropa fortsatt ska kunna ta del av utsläppsrätter. I centrum för striden låg reglerna för den Moderniseringsfond, på lite mer än 300 miljoner utsläppsrätter, som är till för att hjälpa länderna att ställa om sina energisektorer.

Läs mer: Kolkraftens framtid central i slutsamtalen 

– Jag tror framför allt att opinionen, bland annat i Sverige, är trötta på att EU ska vara med och finansiera ett fåtal länders beroende av en fossil energi, säger Jytte Guteland.
Nu enades lagstiftarna om att begränsa möjligheterna kraftigt i denna fond, men de gick också med på regler som gör det möjligt för fattigare EU-länder att lägga nära en miljard av de utsläpprätter som de ska auktionera ut på att stödja kolkraften.
– Ja det är inte något vi är nöjda med, men det gäller för regler som är på väg att fasas ut. Moderniseringsfonden är till för att stanna. Det var därför en viktig princip att kämpa för att EU-medel inte ska gå till kolkraft, säger Jytte Guteland.

Federley nöjd för mer stöd till omställning för industrier

För Fredrick Federley (C) var det viktigt att lagstiftarna kom överens om att utöka antalet utsläppsrätter som industrier kan ansöka om för att kunna ställa om sina verksamheter. Innovationsfonden kan som mest uppgå till 525 miljoner utsläppsrätter.
– Termodynamikens lagar börjar sätta stopp för vilka åtgärder som vissa industrier kan göra enkelt. Då behövs det pengar för att göra tekniksprång, vilket utökningen av innovationsfonden nu möjliggör, säger Fredrick Federley.

Fördjupning: CCS är en av de möjliga lösningarna som EU hoppas på

Reglerna kring den fria tilldelningen av utsläppsrätter var också en tung fråga i förhandlingarna. Många industrier som i dag får alla utsläppsrätter gratis kommer framöver att skickas ut från ”koldioxidläckagelistan”, där de industrier hamnar som bedöms vara extra konkurrensutsatta till följd av utsläppshandeln.
– Just nu är det snarast så att du behöver byta byrå om du inte är med, för alla andra är det. Allt från tomatkrossen till franska underklädersindustrin, säger Fredrick Federley och fortsätter:
– Vi lyckades med en ordentlig uppstädning av den listan.

Generellt gratisstöd till alla fasas ut

De industrier utanför den eftertraktade listan kommer till en början att få rätt till 30 procent av sitt behov av utsläppsrätter gratis. Nytt med överenskommelsen är dock att från år 2026 och framåt så fasas även detta stöd ut för alla utom fjärrvärmen. Lagstiftarna har dock även öppnat för att det också ska vara möjligt för vissa industrier att kunna ta sig in igen. Däck- och tegelindustrin pekas ut som troliga kandidater.
– Det handla dock bara om några extrema gränsfall som skulle vara aktuella för detta, säger Fredrick Federley.

Om man ser till de industrier som lyckats bäst i förhandlingarna, så lyfter både Fredrick Federley och Jytte Guteland fram stålet.
– De har nog mest fått igenom sina önskemål, men jag skulle nog säga att det kanske inte är främst svensk stålindustri som är i mest behov av detta, utan deras europeiska kollegor, säger Jytte Guteland.

Bland de lättnader som gick igenom så finns bland annat ett undantag som gör att stålindustrin får det minsta möjliga omställningstryck på sig under de första fem åren, och därmed behöver de göra minst för att fortsatt få alla utsläppsrätter gratis. Generellt enades lagstiftarna om att alla sektorer som får gratis utdelning ska minska utsläppen med mellan 0,2 och 1,6 procent årligen, för att fortsatt kunna ligga på den nivån att de får alla utsläppsrätter gratis.

Sjöfarten en bubblare

För svensk del så är det omkring 700 industrier och energiproducenter som omfattas av utsläppshandeln. Totalt omfattar handeln 11 000 anläggningar i EU. Men de kan få mer sällskap framöver. Överenskommelsen innebär även att EU-kommissionen får i uppdrag att ta in sjöfarten i utsläppshandeln om de FN-ledda samtalen inte levererar en egen lösning.

– Det är något som vi kämpat för i min grupp, vilket känns skönt, säger Jytte Guteland.

Forrige artikel Oklart om tvångssteriliserade får ursäkt Oklart om tvångssteriliserade får ursäkt Næste artikel Medborgerlig Samling satsar på riksdagen 2018 Medborgerlig Samling satsar på riksdagen 2018