Riksbanken kan få dubbla mål

Regeringen är nu klar med direktiven till den parlamentariska kommittén som ska se över Riksbanken och penningpolitiken. En central fråga blir hur målet för penningpolitiken ska utformas och vilken hänsyn som Riksbanken ska ta till andra variabler i ekonomin, så som sysselsättning, vid sidan om huvudmålet.  

– Det finns exempel internationellt där man har dubbla mål, där det tycks fungera. Det verkar inte finnas någon sanning vad som är att föredra. Vi formulerar oss generellt i direktiven, säger finansmarknadsminister Per Bolund till Altinget.

Men EU-regler medför begränsningar när det gäller utformning av målet för penningpolitiken.  Därför kan det blir svårt med mål där Riksbanken ska ta lika stor hänsyn till två variabler, exempelvis inflation och sysselsättning.

Prisstabilitet centralt

I direktiven står det att ”Utgångspunkten är att målet om prisstabilitet fortfarande ska vara centralt och att Riksbanken ska åtnjuta en hög grad av oberoende.”

Men det står också att kommittén ska undersöka i vilken utsträckning hänsyn ska tas till den realekonomiska utvecklingen, och hur det föreslagna målet kan underlätta för penningpolitiken att stabilisera både inflationen och den realekonomiska utvecklingen i olika faser i konjunkturen.

Målformuleringen kan alltså bli en strid i hur ortodox Riksbanken ska vara, från ett mål som ensidigt fokuserar på inflationen och bortser från resten av ekonomin, till en formulering om att hänsyn ska tas till sysselsättning eller tillväxt.

Mats Dillén, tidigare generaldirektör för Konjunkturinstitutet och med en gedigen bakgrund inom det nationalekonomiska fältet, både praktiskt i olika ämbetsroller och teoretiskt genom en doktorstitel, ska leda utredningen. Han ser det utifrån teoretiskt perspektiv.

– En bra gammal tumregel är att du måste ha lika många medel som mål. Det är svårt att nå två mål med ett medel. Har man bara ett verktyg handlar mer om hur snabbt ska nå det övergripande målet och hur mycket man kan snegla på det andra målet, säger Mats Dillén till Altinget.

Fler konflikter 

Men det är inte bara en konflikt mellan inflation och sysselsättning när riksbanken bestämmer räntan. Det som mest diskuterats på senare år är vilken utsträckning Riksbanken ska ta hänsyn till tillgångspriserna i ekonomin, alltså priser på exempelvis aktier och bostäder. Under senare tid då Riksbanken har haft negativ ränta samtidigt som bostadspriser stigit kraftigt, och i samklang med dessa även hushållens skuldsättning, har flera kritiserat Riksbanken för att ta för lite hänsyn till den utvecklingen. Efter finanskrisen var kritiken den motsatta, att Riksbanken sneglade för mycket på framförallt bostadspriserna.

– Ska Riksbanken ta hänsyn till tillgångspriser och inkomstfördelning, frågade sig Bolund och skickar alltså frågan vidare till utredaren.

Utredningen kommer också att se över det så kallade instruktionsförbudet. EU har kritiserat de svenska reglerna, att skyddet för riksbanksdirektionen mot att ta emot instruktioner om penningpolitiken inte är tillräckligt starkt i lag.      

– Det har kommit kritik från att regelverket inte är tillräckligt tydligt. En sådan förändring skulle gå i riktningen mot en ökad självständighet, säger Bolund.

Om det detta ska ändras så handlar det om en grundlagsändring. Detta spår ska snabbutredas och vara klart redan maj nästa år. Medan övriga delar i utredningen ska var klar först två år senare.

För många chefer

En annan fråga är hur ledningen av riksbanken, direktionen, är sammansatt. I dag består den av fem ledamöter samt riksbankschefen. Tidigare resonemang har utgått från att detta är ineffektivt och att det borde bli färre ledamöter som är verkställande i riksbankens arbete. Bolund håller dock dörren öppen åt båda hållen.

– Det kan bli frågan om både färre och fler. Man får titta på om det är till fylles i dag eller om man måste göra någon förändring.

Per Bolund påpekar att direktiven är framtagna tillsammans med de andra riksdagspartierna och att tanken med utredningen är att få bred politisk samstämmighet.  

– Alla kan notera att det finns en bred samsyn kring de övergripande dragen kring Riksbanken och kring Riksbankens roll.

Om frågan om instruktion går i mer självständig riktning, går många av de andra utredningsuppdragen åt andra hållet. Det gäller exempelvis vem som ha makten över målformuleringen. I dag är det Riksbanken själv som bestämmer det. Men framöver kan det bli riksdagen som fastställer hur målet ska vara.