Nya inviter om breda lösningar

I ett första läge handlar det  om att det försöka nå en bred politisk uppgörelse om integrations- och migrationspolitiken. Det är en fråga som var aktuell även förra hösten, men efter de senaste månaderna kraftiga ökning av asylsökande till Sverige är läget mer än akut.

Olika ingång

På fredag i denna vecka ska regeringen, Vänsterpartiet och allianspartierna träffas. Ingångsvärdena är dock lite olika om man jämför både inom och mellan blocken. En sak är partierna dock eniga om: Flyktingkrisen kräver att fler EU-länder gör mer och att de krävs ett europeiskt ansvarstagande. Men nästa fråga är hur ansvaret ska fördelas inom Sverige. Regeringen förbereder en ny lag som innebär att alla kommuner ska ta emot asylsökande. Sedan Folkpartiet har bytt fot har regeringen stöd för förslaget i riksdagen. De andra borgerliga partierna är mer tveksamma till en sådan lag.

Centern ställer sig inte bakom de övriga allianspartiernas tidigare planer på att införa tillfälliga uppehållstillstånd. Även regeringen är motståndare till detta och anser att permanenta uppehållstillstånd är bäst för integrationen i Sverige. Moderaternas förslag om att tillfälligt införa passkontroller mot övriga EU-länder har inget stöd i regeringen som hänvisar till att detta ytterst är en fråga som polisen bestämmer. Tillfälliga kontroller mot övriga EU ska bygga på att det krävs för ordning och säkerhet, och det avgörs bästa av professionen – inte av politiker, menar statsminister Löfven. Migrationsminister Morgan Johansson (S) har även poängterat att ett återinförande av kontrollerna inte hindrar att människor söker asyl i Sverige.

Allt hänger ihop

Men migrations- och integrationspolitiken griper också in i en rad andra politikområden och där återfinns kanske de största stötestenarna, eftersom det rör synen på arbetsmarknad, bostadspolitiken och skattepolitiken i stort.  De borgerliga partierna vänder sig mot regeringens förslag om skatte- och avgiftshöjningar och vill istället se åtgärder som gör det lättare att anställa och att allt fler snabbt ska få in en fot på arbetsmarknaden – oavsett vem det handlar om.

Men i den frågan talar regeringen hellre om investeringar i infrastruktur och bostäder samt att öka kompetensen bland de som är arbetslösa. Vi behöver investera mer och vi behöver inte fler skattesänkningar och nedskärningar, brukar regeringssidan kontra.

Budgetarbetet

Höstens arbete i riksdagen kommer att domineras av budgeten. Fram till fredagen i förra veckan fanns den överenskommelse som skulle underlätta för minoritetsregeringar att få igenom sin budget i riksdagen. Efter beslutet på KD:s riksting att avveckla decemberöverenskommelsen följde de övriga alliansparterna efter. Och nu får regeringen stödja sig på den vanliga tågordningen i budgetprocessen.

I första steget tar riksdagen ställning till budgetens omfattning, och fattar beslut om utgiftsramar för varje utgiftsområde. Dessutom tar riksdagen ställning till skatter och övriga inkomster. I ett andra steg beslutar riksdagen om fördelning av utgifterna på olika utgiftsområden och på enskilda anslag.

Kan ändra anslagen

Det första skedet är mest kritiskt för regeringen – faller budgeten då är det en ny regeringskris i antågande. Men i år är risken för det avsevärt mindre då det inte finns någon samlad budgetmotion från de fyra borgerliga parterna som kan ställas mot regeringens budgetförslag. De fyra borgerliga går i stället fram med varsin egen motion. I steg två, då budgetens ramar är spikade och pengarna ska fördelas på enskilda anslag, är det möjligt att oppositionen i utskottsarbetet enas om att ändra i budgeten, så länge som det inte innebär att statens utgifter ökar.

Detta har hänt tidigare under de snart tjugo år som dagens budgetprocess gällt och det återstår att se om opposition nyttjar den möjligheten i år.