"Lagen förstärker konflikt mellan skogsbruk och rennäring"

DEBATT. Dagens lagstiftning hanterar inte intressekonflikten mellan skogsbruk och renskötsel på ett relevant sätt, utan gör tvärtom att konflikten förstärks. Därför bör skogsvårdslagen förändras på flera punkter, skriver Malin Brännström, Juridiska institutionen vid Umeå universitet.

Av: Malin Brännström
universitetsadjunkt, Juridiska institutionen vid Umeå universitet

En central uppgift för rättsordningen är att förebygga och hantera de konflikter som uppkommer mellan enskilda. Det är då ett grundläggande krav att enskildas rättigheter ska beaktas och skyddas.

Skogsbruk och renskötsel bedrivs på samma skogsmark med stöd av äganderätten och renskötselrätten. Det innebär att både fastighetsägaren och renskötselrättsinnehavaren ska kunna använda skogsmarken, fatta beslut om den och tillgodogöra sig dess ekonomiska värde. Detta parallella bruk har lett till en tydlig intressekonflikt som regleras främst genom skogsvårdslagen.

Lagen förstärker konflikten

Jag har i mitt avhandlingsarbete analyserat denna reglering och konstaterar att lagstiftningen inte är utformad på ett lämpligt sätt utifrån att det rör sig om rättigheter. Bristerna i lagstiftningen gör dessutom att konflikten förstärks.

Dagens skogsvårdslag hanterar förhållandet mellan skogsbruket och renskötseln främst som en näringsfråga. Det var det synsätt som gällde när skogsvårdslagen infördes under 1970-talet. Båda näringarna skulle rationaliseras och effektiviseras. Därefter har det skett tydliga förändringar i rätten där rättigheter har fått en mer framträdande betydelse. I dag räcker det därför inte att enbart hantera skogsbruket och renskötseln som näringar, utan lagstiftningen måste beakta de existerande rättigheterna.

Svårt få domstolsprövning

En jämförelse av skogsvårdslagen med annan fastighetsrättslig lagstiftning visar att centrala privaträttsliga inslag i stort sett saknas. Det finns inga tydliga hänsynsbestämmelser som drar gränsen för vilken skada som får orsakas. Det finns inte heller några bestämmelser om ekonomisk kompensation vid skada och möjligheten att få sin rätt prövad i domstol är ytterst begränsad.

Analysen visar vidare att skogsvårdslagen sammanblandar de allmänna intressena av skogsproduktion och rennäringen med äganderätten och renskötselrätten. Detta är inte förenligt med det konstitutionella egendomsskyddet och leder till problem i Skogsstyrelsens tillämpning.

Skogsvårdslagen behöver ändras

För att förhållandet mellan äganderätten och renskötselrätten ska hanteras på ett relevant sätt utifrån att det rör sig om rättigheter krävs förändringar i skogsvårdslagen. Lagstiftaren måste klargöra skillnaden mellan de allmänna intressena av skogsproduktion och rennäring i förhållande till den förfoganderätt som äganderätten och renskötselrätten innebär. Det krävs vidare att det införs bestämmelser om hänsyn och ekonomisk kompensation vid skada. Utöver detta måste fastighetsägaren och renskötselrättshavaren kunna få sin rätt prövad i domstol.

Mitt förslag är därför att det bör upprättas en särskild instans, med kompetens om skogsbruk och renskötsel, som kan pröva uppkomna tvister. Denna typ av förändringar krävs även för att egendomsskyddet i regeringsformen ska respekteras.

Riskerna utan förändring

Vad händer då om lagstiftaren inte gör några förändringar i skogsvårdslagen? Med den utveckling av egendomsskyddet som skett under det senaste decenniet och med domstolarnas tydligare uppdrag att pröva rättighetsfrågor är risken stor för att dessa tvister kommer att avgöras i domstolarna i framtiden. Domstolen prövar dock bara skärvor av verkligheten och de övergripande övervägandena görs inte.

Staten har historiskt ansvar

Därför bör lagstiftaren ta sitt ansvar för att reglera intressekonflikten mellan skogsbruket och renskötseln. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till det historiska ansvar som staten har för den intressekonflikt som finns mellan skogsbruket och renskötseln.

Forrige artikel SSU: Ökad jämlikhet i sjukvården är en ödesfråga SSU: Ökad jämlikhet i sjukvården är en ödesfråga
  • Rapportera

    Göran Rönning · Skoglig debattör

    Helt rätt Malin Brännström

    Skogsvårdslagen är en ren produktionslag, den har ingenting med allmänintresset att göra, utan gynnar enbart egenintresset, trots att 97 procent av svenska folket inte är skogsägare så dominerar egenintresset helt i skogen. Statsskogsutredningen år 2002 beställde en opinionsundersökning av Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier. Resultatet publicerades den 12 april 2002. Forskarnas sammanfattning löd så här. " En överväldigande majoritet anser att skogen skall användas för att värna om biologisk mångfald, friluftslivet kommer därnäst, medan produktionsändamål ses som en mer blygsam angelägenhet".
    Detta var helt på tvärs mot skogsnäringens övertygelse om att allmänheten stödde näringens prioritering av virkesproduktion.
    Den 25 april 2013 publicerade Stora Enso resultatet av en SIFO-undersökning som visade att en stor majoritet anser att skogen främst ska bevaras och vårdas för biologisk mångfald och i andra hand användas för syften som rekreation och effektiv produktion.
    Den 10 juni 2014 publicerades en undersökning från Världsnaturfonden WWF. Den visade att 90 procent anser att politikerna måste avsätta mer ekonomiska resurser och skärpa lagen för att skydda den svenska skogen. Ytterligare fakta om detta går att hämta från den nyligen tryckta faktasamanställningen " Skogslandskap Farväl" utgiven av Naturskyddsföreningen i Dalarna.- Läs den -. Där finns den grundläggande kunskapen om vad som händer i dagens skogslandskap- som övertydligt visar att Skogsvårdslagen är en pappersprodukt utan några som helst juridiska rimligheter och normalitet. SKOGSVÅRDSLAGEN ÄR HELT ENKET SCHIZOFREN..