EMA-beslut omgärdas av storpolitik

KRITERIER. EU-länderna är djupt oense om vart EU:s läkemedelsmyndighet och Europeiska bankmyndigheten ska flytta, när de två myndigheterna lämnar London.

BRYSSEL: Det har bildats sprickor i unionen. Efter att de 27 resterande länderna stått sida vid sida i ett år efter det att britterna röstade för att lämna EU-klubben, har harmonin dem emellan nu börjat sättas på prov.

Anledningen är att det på allvar har gått politik i beslutet om vilka som ska få de två London-baserade EU- myndigheter som måste få nya hem, när britterna enligt planen lämnar EU 2019.

På tisdagen misslyckades Europaministrar från de 27 övriga EU-länderna att komma överens om hur myndighetsfördelningen ska gå till, när Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska bankmyndigheten (EBA) flyttar.

Cirka 20 länder – däribland Danmark – är med i striden om att få husera EMA och dess 900 anställda, som anses vara det stora guldägget, medan sex länder har sagt sig vilja ha det något mindre EBA eller båda myndigheterna.

– De kommer att diskutera det vi har sagt i dag, och så får de fortsätta därifrån, sa den maltesiska Europaministern Helena Dalli.

Upp till EU-cheferna

En fåordig maltesisk förhandlingsordförande ville inte avslöja exakt vad det var som splittrade länderna. Hon konstaterade bara att man nu spelar över bollen till de 27 ländernas stats- och regeringschefer, som träffas på torsdagen och fredagen i Bryssel, där de ska besluta om hur det ska gå till.

Men från kulisserna ryktas det att många länder har stora problem med utkastet till beslutsprocessen, som EU:s ministerråd och kommissionen gemensamt har kommit fram till.

De accepterar de grundläggande kriterierna, som är allt ifrån att det ska finnas en fysisk byggnad som är redo att husera de anställda, att det ska finnas internationella skolor till de anställdas barn och jobbmöjligheter för makar och makor till anställda till att man måste ta hänsyn till den geografiska spridningen av EU:s myndigheter. Man är bara inte överens om hur stor vikt som bör läggas vid de olika kriterierna.

Favoriserar de rika

De fem EU-länderna som ännu inte har någon EU-myndighet; Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Slovakien och Cypern, hävdar naturligtvis att de borde komma i första hand.

De och flera andra östeuropeiska länder anser att de övriga kriterierna är snedvridna, så att de favoriserar rikare länder som Danmark, Sverige och Irland, som har bättre infrastruktur, bättre levnadsstandard och bättre välfärdssystem, som gör det mer attraktivt att förlägga myndigheterna där.

Europaministrarna är också oense om huruvida EU-kommissionen ska få lov att bedöma de enskilda ländernas ansökningar och komma med en prioriteringslista med utgångspunkt i hur väl länderna lever upp till kriterierna. Länder som Danmark, som räknar med att hamna högt, vill gärna ha den modellen. Andra är mindre intresserade av det.

Alla kan inte heller leva med själva modellen för beslutsfattandet, som EU-institutionerna har kommit fram till. Här planerar man en röstningsmodell som i bästa Eurovision Song Contest-stil låter länderna ge poäng till sina favoriter.

Här föredrar några länder gammaldags kohandel, där EU:s stats- och regeringschefer kommer fram till ett beslut bakom stängda dörrar. Andra befarar att några kommer att försöka kuppa systemet genom att rösta strategiskt eller ingå allianser, så att det ändå inte blir det bästa budet som vinner.

De baltiska länderna och Slovenien är de enda som hittills har sagt att de tänker avstå att slåss om en myndighet.

Ansökningstiden går ut den 31 juli och det slutgiltiga beslutet är tänkt att klubbas i oktober.

Forrige artikel Medlemstappet tiltar det politiska systemet Medlemstappet tiltar det politiska systemet Næste artikel Gör Altingets EU-test Gör Altingets EU-test